Iskall söndagsmorgon i januari

Nordarböien

Nordarböien

En söndagsmorgon i januari 2016,

på ojämn isstig,

med stödjande stavar

och liten hund.

vandrar jag  i egna tankar,

alltså lever jag.

Oro växer i mitt fädernesland.

I media pratas om etnisk bakgrund

med försiktiga ord.

vi måste våga ,vi måste vilja,

vi måste kunna tro på

allas lika värde , allas lika rätt.

vi måste tro att alla  endast vill

leva sina liv i hopp

om en bra och lycklig framtid.

Oro och rädsla är en farlig smitta.

Om vi sitter inlåsta i ett rum

med olåsta dörrar,

kanske dörrarna går i baklås.

Av erfarenhet vet vi

att det är obehagligare

att sticka ut näsan.

Den kan bli avslagen,

men även med avslagen näsa

kan man släppa in luft

och energi i det låsta rummet

utan lås.

Jag kan inte säga  att jag

är den filantrop jag kanske

önskade vara.

Jag vill bara undvika att

motsättningar, rädsla

och misstänksamhet

växer i fäderneslandet Sverige.

uppförsbacken mot

bergstoppen för överblick

är lång.

Vi måste börja klättra,

för att förhindra ett

slagsmål i dalgången.

I morgon är det måndag.

 

 

 

 

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: