Blåsningen som löste knuten

Lev lite

Blåsningen som löste knuten.

-Att använda en blogg som terapi.

-Att hela sin själ utan att möta motagande.

-Ett mod och en feghet.

Inte blir man mera klok när åren går!

Det är endast sårbarheten som ökar.

Man blir en igelkott utan elegans.

Jag tillät mig inte gråta.

-När ensamheten stod för dörren.

-När Peder lämnade hemmet,

efter sin långa lama kamp.

Han hade ett stoiskt lugn,

och ett outsinligt tålamod.

Han var som min blogg,

som hade  ett tålmodigt mottagande

När min rörlighet och frihet försvann.

Så vande jag mig  tillslut,

och fann mig i beskuren frihet

När sedan Peder lämnade sin stol,

och fick sin rörlighet och dansade i de världar,

som han  var så fullkomligt

förvissad att de fanns.

Då uppstod  en  tystnad och inget

mottagnde  fanns för mina frustrationer.

Jag tillät mig inte gråta,

för jag skulle ha kunnat göra mera.

Jag lät ensamhet urholka själen.

Vilket indier alltid påtalat:

”Ensamhet urholkar själen”.

jag stängde min dörr .

Lät vargavintern

snöa in över hus och hem.

Jag använde detta som skäl.

För att stanna tillvaron.

För och frysa ut vänner,

i en  iskyla  med 12-13 grader i hemmet.

Där kunde ingen vara.

Bara skylla på Geab.

och inte låta  tårar falla.

Och

Vintern vände till vår

men den frusna sorgen består.

och hålet i själen blev sår.

Min längtans lilla fina barnbarn

på bara  ett och ett halvt år

Är i sin possesiva period.

och visade sin rätt på jorden

genom att säga mitt , mitt

och knuffa bort

mitt bland mina igelkottataggar

hålet i själen blev stort.

Och

Så kom den sköna sommaren.

Många stack sig på igelkottataggarna

och själen blev en krater.

Och

Så kom Blåsningen.

-En stor höstfest  i grannsokni

väckte förväntan min frusa själ.

Ett  helg besök av de mina,

väckte förväntan och värme.

Men

Jag  måste  ha hjälp,

med att bära stenskulpturer

till Stadens hotell.

En gammal vän kom tillhjälp.

När inte han var välkomen

på  den stora höstfesten

Tackade jag stolt nej

och beslöt att göra

en liten egen bjudning.

som tack för hjälpen.

När mina kära insåg  att

jag hade besök lämnade de

den gamla gården,

för att vara  med sina egna vänner.

När min fest fisksoppa var klar

fanns ingen  på gården.

—Blåsningen—-

att sitta ensam  den kväll,

då allt skulle  vara trevligt.

förstod jag inte.

Men igelkottaggarna ramlade av,

i en hög på golvet.

Plötsligt tinade isklumpen i mitt hjärta

Och

Tårarna gjorde en liten sjö.

och jag förstod

att man även får gråta

för att man tycker synd om sig själv.

Gråta över ensamheten,

när Peder dansade  i  sina andra världar.

Utan taggar ska jag möta människor

För ensamhet urholkar själen.

Jag ska räcka ut min stolta hand.

jag ska säga till

mitt lilla barnbarn

Du får vara jordens centrum

Jag har lämnat plats.

En stilla bön

Gud, du vet bättre än jag själv att jag åldras,

att jag en dag kommer att bli gammal.

Hindra mig från att bli pratsjuk

och rädda mig framför allt från

vanföreställningen 
att jag måste yttra mig,

om allting och vid alla tillfällen.

Befria mig från lusten

att blanda mig i

alla människors angelägenheter.

Bevara mig från mångordighetens synd,

giv mig vingar att snabbt nå fram till det väsentliga.

Skänk mig nåden att med takt

och tålamod lyssna till andras bekymmer.

Men försegla mina läppar,

om mina egna krämpor,

– de blir fler och fler

och min lust att tala om dem

blir starkare allt eftersom åren går.

Skänk mig den underbara insikte

att det kan vara möjligt att jag har fel.

Gör mig lagom saktmodeig,

jag vill inte bli ett helgon

– sådana kan stundom

vara påfrestande att umgås med

–       men en sur gammal kvinna

–        är ett djävulens mästerverk.

Gör mig hjälpsam,

men inte beskäftig,

omtänksam men inte despotisk.

När man har en så enorm

livsvisdom som jag

tycker man att den inte

kommer alla tillgodo

–       men du vet o Herre

–       att jag gärna vill ha

–       några vänner till slutet.

3 svar

  1. Hoppas du kommit vidare – jag tänker på dig ibland och hoppas fortfarande på att, som nybliven pensionär i Hamra, få ”hänga” med dig i ateljén och inspireras av dig.

  2. Jag satt o sökte på en gammal väns namn. Peder kedja. Vi träfgades på 1960 talets mitt. I Fruängen han hsde en utställning och jsg hjälpte honom. En dag kom mina föräldrar o köpte rn tavla av honom. Den hänger på en vägg än i dag trotts att min mor flyttat flera gånger.
    Js vet int om du är fru syster eller dotter till honom. Men nåt må du väl vara så du få gärna hörs av dig. Jah bor sedan 40 år i Hälsingland
    Seb

  3. Jag försökta svara , men fick just ett meddelande att det inte gick. jag skrev att jag var gift med peder i 35 år. han fick en stroke 2001 levde 10 år med förlamning som han hanterade bra. Han dog för 4 år sedan.
    vänliga hälsningar
    Åsa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: