30 år i träsket – forts. 3

robbenarve gård

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mot skogen- Mot skogen.

Vi måste passera Robbenarve

trådgården prunkar

En lagård på varje sida om vägen

Ingen råmar längre.

Janne har sålt korna  och de stora skogsmaskinerna

är tysta i stallet.

Lika tyst är det hos Ulla i hennes vilda sköna park,

som hon lämnat och åkt hem till Stockholm.

Uppåtlut,  det känns i benen.

Vi rundar  och tar till vänster vid

Outi Heiskanens  hus.

Så många  minnen lever från  det stället.

Nu bor där en familj jag ännu inte sett.

De har  också lämnat huset för vintern

I deras vilda  lilla trädgårdsland,

vajar skirt kornblått lin.

men

En dag ska jag smyga in och se hur Outid bastu

ärtgröna utomhuskök mår.

Jag säger till Pimpus ;

Nu vill vi lämna bebyggelsen,

bara vi kommer fram till Peders

tomt med  vackra fornlämningsruiner,

narcisser,vattenhål och gamla minnen.

Nu mera ett sommarviste  för

Min ögonsten Jassi och Ralf.

Mitt emot tomten ligger Mårtens gamla gård.

där reser sig sakta förfallna byggnader

som pergula och växthus  och är

ett yogacenter  några veckor.

Äntligen  -mot myren

Tallarna hälsar godmorgon.

och fåglarna sjunger för oss.

Grusvägen är ojämn, skulle ha pumpat.

Tulkört, smultronsnår och vita sandliljor lyser som stjärnor

på sin tunna stjälkar.

Nu är det bara  skog  mot Bara myr.

Raka tallar, en och annan ek  och oxel.

Asken är lite ledsen.

Jag förstår inte tallen,

stammens gnistrande färgprakt i solen

och  svarta grenar

som kinesisk kalligrafi

vrider sig ner mot marken

och barrknippena strävar mot skyn

för att hålla balansen.

De står bara och tittar på oss när vi far förbi.

På samma ställe år ut och år in,

i storm i snö i sol.

Hur kul är det ?

Kanske är det hur kul som helst.

En kaninunge hoppar fram .

Den krockar nästan med Pimpus.

Båda lika förvånade.

Kaninen tar ett skutt av vägen.

Pimpus  far efter.

Nej , stopp

Det är kaninfrid  ännu en tid.

Familjerna i kaninhålen  ska ännu

få uppleva trygghet innan

bössor avlossas i gryningen.

Ännu sjunger fåglarna glatt och tyst rullar cykelhjulen,

Nu ligger plötsligt beget i dagen

En dansbana breder ut sig mitt i skogen.

men nu  går det urför,

nu går det ner mot träsket.

Ner för Killemanjaro med fart.

nu far vi ner för Killemanjaro

 

 

 

 

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: