Solen lyser i dag, efter en lång dimmig frånvaro.

Sol är jorden och människans liv och överlevnad.

När dimman ligger tung.

Andlöst vacker över markerna.

Dock darrar människan i den

juletid och  midvinter, som närmar sig.

Hjälp!             !!

Jorden går under.

Alla blir fattiga.

Demokratins trygga  kultur vagga

gungar på trasiga medar och barnen skriker

Ner med allt.

och signor  Berlusconi har gjort sin sista erövring,

och putsat sin sista tupé.

Anno 2011 håller på att ta slut.

Hur kom vi hit?

Var  står vi nu?

vart ska vi  ta vägen?

Det jag kallar för  sunt förnuft, stämmer inte

med det sunda  förnuft  som används  anno 2011

Kan det  bero på att jag  trampat på vår jord

i över 70 år.

Rädsla är ingen av dödssynderna.

men är likafullt lika  förödande som girighet.

Jag tror inte på räntor.

Inte på  bankers girighet.

Inte på tillväxt till varje pris.

Den tillväxt vi  kallar  ekonomi,

en tillväxt skriven i digitala summor

Kan vi få bort räntor och arv, kan vi kanske hitta rätt.

Kan vi få vattenförsörjning fördelad. kan vi kanske

leva en stund till.

De mörka århundradena . s.k. Medeltid

förbjöd  räntor  s.k. ocker  och betalade lön efter skörderesultatet för året.

Men vi ville åter till renässansen,

den som födde idén kapitalism.

återblick till de gamla grekerna.

Jag tror att  ekonomi är :

Hållbar hushållning.

Arbete med  överlevnadsgrödor,  och skydd för regn och kyla .

Kunskap om jorden , och fantasi att leva lyckligt.

Jag bär skammen av att inte konsumera

för att  hjulen ska snurra.

jag tror inte på  den idén.

Jag bär skammen av att ha gamla ting

och att anses mossigt snål.

Jag känner mig ensam i världen

av att anse min Bushman forsknings stenålders civilisation

vida överträffa den som de gamla grekerna

lärde oss.

Dessvärre känner jag mig ensam i världen

som förstod den i idé som

Ghadaffi präntade ner i sin lilla Gröna

innan galenskap  manligt gissel och maktsjuka

skymde förståndet.

Jag har just läst Den Stulna Romanen av den egyptiska gamla kvinnliga författaren och frihetskämpen. Hon som stod där på torget och visade sin vanmakt.

När organet reser sig på maktens män försvinner samtidigt två tredjedelar av förståndet.

Och organet reser sig var 16 minut enl. relativt trovärdig forskning.

Hur kan demokrati enl. grekiskt arv någonsin  fungera

i länder som styrs av religiösa dogmer :: Koranen, Evangelium och Thoran när dessutom organet reser sig på maktens män och frihetskämpar.

När organets gissel producerat 3 miljoner rättslösa  namnlösa gatubarn bara i Egyptens land.

När  50 % av kvinnor ännu idag könstympas i Egyptens fagra land.

Så till Ghadaffis lilla gröna.

Så rätt han hade i sin muslimska socialism. Understundom.

så klokt :

Att inte  låta folk ha pengar på banken  att tävla och slåss om.

Ingen ska ärva alla ska klara sig själva.

Att låna ut pengar utan ränta  till alla i landet som vill bygga sitt eget hus

Att låta alla studera till yrkesnivå t.e.x till läkare gratis.

Att föreslå att kvinnor ska njuta av sina barn och sin skönhet

istället  för att ha tråkiga manliga jobb.

Visst var denne mans  idéer hotfulla i en kapitalistisk värld och bland ett folk som ville gå en kapitalistisk framgångsaga  till mötes.

Visst blev denne man en eldslukande drake när allt hotades.

Visst spröt han eld som dödade de barn han ville ha ordning på.

Vid min fråga till Tuareger i Accakus i södra Libyen

Anno 2000

Vad tycker du om Ghadaffi.?

Blev alltid svaret.

Va??.

Det är vår pappa??

Pappa blev galen av sorg och makt.

Blodet flöt.

Då måste även pappa dö.

MEN INTE SÅÅ

På antikens arenor  á Roma  vändes tummen nedåt när blodtörsten blev stor.

Blodtörstens skam färgade jorden röd och rann skamligt ut

över hela världen när pappa släpades längs gatan av de ljublande  aningslösa barnens hämd.

Priset blir högt,

om nu  inte kapitalismen  lite anfrätta tryne försvinner i Glömskans Gröna Gräs

Ghadaffi skrev sin lilla gröna. Gadaffi  ordnade landets vatten försörjning med långa långa rör .

Allt tog han djupt ur jorden- oljan och fossilt vatten.

Och organet reste sig  och reste sig i tältet med de sköna kvinnornas behagfulla översyn.

och förståndet gick  på sparlåga

Moder jord vill ha betalt för övergrepp.

Ghadaffis blod var inte nog.

Priset blir dyrt.

om inte  Livets gåta  får leva

Lär oss livets svåra gåta

GLÖMMA, ÄLSKA OCH FÖRLÅTA.

Lev lite

Blåsningen som löste knuten.

-Att använda en blogg som terapi.

-Att hela sin själ utan att möta motagande.

-Ett mod och en feghet.

Inte blir man mera klok när åren går!

Det är endast sårbarheten som ökar.

Man blir en igelkott utan elegans.

Jag tillät mig inte gråta.

-När ensamheten stod för dörren.

-När Peder lämnade hemmet,

efter sin långa lama kamp.

Han hade ett stoiskt lugn,

och ett outsinligt tålamod.

Han var som min blogg,

som hade  ett tålmodigt mottagande

När min rörlighet och frihet försvann.

Så vande jag mig  tillslut,

och fann mig i beskuren frihet

När sedan Peder lämnade sin stol,

och fick sin rörlighet och dansade i de världar,

som han  var så fullkomligt

förvissad att de fanns.

Då uppstod  en  tystnad och inget

mottagnde  fanns för mina frustrationer.

Jag tillät mig inte gråta,

för jag skulle ha kunnat göra mera.

Jag lät ensamhet urholka själen.

Vilket indier alltid påtalat:

”Ensamhet urholkar själen”.

jag stängde min dörr .

Lät vargavintern

snöa in över hus och hem.

Jag använde detta som skäl.

För att stanna tillvaron.

För och frysa ut vänner,

i en  iskyla  med 12-13 grader i hemmet.

Där kunde ingen vara.

Bara skylla på Geab.

och inte låta  tårar falla.

Och

Vintern vände till vår

men den frusna sorgen består.

och hålet i själen blev sår.

Min längtans lilla fina barnbarn

på bara  ett och ett halvt år

Är i sin possesiva period.

och visade sin rätt på jorden

genom att säga mitt , mitt

och knuffa bort

mitt bland mina igelkottataggar

hålet i själen blev stort.

Och

Så kom den sköna sommaren.

Många stack sig på igelkottataggarna

och själen blev en krater.

Och

Så kom Blåsningen.

-En stor höstfest  i grannsokni

väckte förväntan min frusa själ.

Ett  helg besök av de mina,

väckte förväntan och värme.

Men

Jag  måste  ha hjälp,

med att bära stenskulpturer

till Stadens hotell.

En gammal vän kom tillhjälp.

När inte han var välkomen

på  den stora höstfesten

Tackade jag stolt nej

och beslöt att göra

en liten egen bjudning.

som tack för hjälpen.

När mina kära insåg  att

jag hade besök lämnade de

den gamla gården,

för att vara  med sina egna vänner.

När min fest fisksoppa var klar

fanns ingen  på gården.

—Blåsningen—-

att sitta ensam  den kväll,

då allt skulle  vara trevligt.

förstod jag inte.

Men igelkottaggarna ramlade av,

i en hög på golvet.

Plötsligt tinade isklumpen i mitt hjärta

Och

Tårarna gjorde en liten sjö.

och jag förstod

att man även får gråta

för att man tycker synd om sig själv.

Gråta över ensamheten,

när Peder dansade  i  sina andra världar.

Utan taggar ska jag möta människor

För ensamhet urholkar själen.

Jag ska räcka ut min stolta hand.

jag ska säga till

mitt lilla barnbarn

Du får vara jordens centrum

Jag har lämnat plats.

En stilla bön

Gud, du vet bättre än jag själv att jag åldras,

att jag en dag kommer att bli gammal.

Hindra mig från att bli pratsjuk

och rädda mig framför allt från

vanföreställningen 
att jag måste yttra mig,

om allting och vid alla tillfällen.

Befria mig från lusten

att blanda mig i

alla människors angelägenheter.

Bevara mig från mångordighetens synd,

giv mig vingar att snabbt nå fram till det väsentliga.

Skänk mig nåden att med takt

och tålamod lyssna till andras bekymmer.

Men försegla mina läppar,

om mina egna krämpor,

- de blir fler och fler

och min lust att tala om dem

blir starkare allt eftersom åren går.

Skänk mig den underbara insikte

att det kan vara möjligt att jag har fel.

Gör mig lagom saktmodeig,

jag vill inte bli ett helgon

- sådana kan stundom

vara påfrestande att umgås med

-       men en sur gammal kvinna

-        är ett djävulens mästerverk.

Gör mig hjälpsam,

men inte beskäftig,

omtänksam men inte despotisk.

När man har en så enorm

livsvisdom som jag

tycker man att den inte

kommer alla tillgodo

-       men du vet o Herre

-       att jag gärna vill ha

-       några vänner till slutet.

På rull från Killemanjaro.

Utan att trampa öppnar sig skogen,

ut mot det stora morotsfältet i bleken.

i kröken liggen sandgropen.

Gropen med rådjurens vattenhål i gryningen.

Här cyklade Berra kull  när han var

på friarfärd.

Här sattte Jens upp en plaststol i tallen.

en stol för att sitta på pass med geväret i gryningen,

när rådjursfamiljen släcker sin morgontörst.

Nu är det full fart längs åkerkanten. en rådjursmamma med  tre kid

hoppar över vägen.

Nu kröker vägen  in i skogen på nytt,

förbi ett fält  av vall eller ibland sparris.

Under en gammal björk finns

skogens mest fantastiska  liljekonvaljelokal.

Störst och först  med  alltid

utslagna klockor till Mors Dag i maj

Liljekonvaljer var det enda mamma öskade sig.

Hon sa: ” är bara en klocka utslagen

så kommer resten.”

Åh underbara sommarmorgon.

Varje dag ny.

Nya blommor .

Molnen svävar, hotar. glöder,

och moln som av Prins Eugen är  kungligt stolta.

Vi rullar nerför Himmelsbjerget och landar på asfalten.

I den kröken håller kaninerna skola eller kanske är det Ting.

I den kröken är det svårt

att hålla sig i skinnet  tycker Pimpus.

Nu rundar vi träsket .

Det glimmrar av vatten  mellan träden.

Nu går vi snart i mål

Pimpus och jag.

jag ser vatten

Brittas kor råmar i hagen, de står  som

en pastoral i dyll  framför tallarna

vid träskkanten.

Träsket är här

spegelblankt väntande

med sitt sval blanka vatten.

Att naken få sjunka ner, är ett livselexir.

Att simma bland näckrosor.

Att simma med doppingfamiljens lek.

bland gräs och vassruggar.

grästs lystmäte av vatten

Att försvinna som en skugga under ytan.

att flyta ut i träskets vatten.

robbenarve gård

Mot skogen- Mot skogen.

Vi måste passera Robbenarve

trådgården prunkar

En lagård på varje sida om vägen

Ingen råmar längre.

Janne har sålt korna  och de stora skogsmaskinerna

är tysta i stallet.

Lika tyst är det hos Ulla i hennes vilda sköna park,

som hon lämnat och åkt hem till Stockholm.

Uppåtlut,  det känns i benen.

Vi rundar  och tar till vänster vid

Outi Heiskanens  hus.

Så många  minnen lever från  det stället.

Nu bor där en familj jag ännu inte sett.

De har  också lämnat huset för vintern

I deras vilda  lilla trädgårdsland,

vajar skirt kornblått lin.

men

En dag ska jag smyga in och se hur Outid bastu

ärtgröna utomhuskök mår.

Jag säger till Pimpus ;

Nu vill vi lämna bebyggelsen,

bara vi kommer fram till Peders

tomt med  vackra fornlämningsruiner,

narcisser,vattenhål och gamla minnen.

Nu mera ett sommarviste  för

Min ögonsten Jassi och Ralf.

Mitt emot tomten ligger Mårtens gamla gård.

där reser sig sakta förfallna byggnader

som pergula och växthus  och är

ett yogacenter  några veckor.

Äntligen  -mot myren

Tallarna hälsar godmorgon.

och fåglarna sjunger för oss.

Grusvägen är ojämn, skulle ha pumpat.

Tulkört, smultronsnår och vita sandliljor lyser som stjärnor

på sin tunna stjälkar.

Nu är det bara  skog  mot Bara myr.

Raka tallar, en och annan ek  och oxel.

Asken är lite ledsen.

Jag förstår inte tallen,

stammens gnistrande färgprakt i solen

och  svarta grenar

som kinesisk kalligrafi

vrider sig ner mot marken

och barrknippena strävar mot skyn

för att hålla balansen.

De står bara och tittar på oss när vi far förbi.

På samma ställe år ut och år in,

i storm i snö i sol.

Hur kul är det ?

Kanske är det hur kul som helst.

En kaninunge hoppar fram .

Den krockar nästan med Pimpus.

Båda lika förvånade.

Kaninen tar ett skutt av vägen.

Pimpus  far efter.

Nej , stopp

Det är kaninfrid  ännu en tid.

Familjerna i kaninhålen  ska ännu

få uppleva trygghet innan

bössor avlossas i gryningen.

Ännu sjunger fåglarna glatt och tyst rullar cykelhjulen,

Nu ligger plötsligt beget i dagen

En dansbana breder ut sig mitt i skogen.

men nu  går det urför,

nu går det ner mot träsket.

Ner för Killemanjaro med fart.

nu far vi ner för Killemanjaro

min cykel

Hjulen rullar vidare.

Nu ska vi åka förbi alla de gamla 1800talsgårdarna

längs kveiar i Nordanböien.

varje dag i nytt ljus.

De huggna  medeltida stenportalerna i Bjärges gamla ladugård

är ibland ljusblå och  bland gula.

De ståtar just där vägen över Midaik kommer upp.

Jag undrar alltid om de  varit  porten  till ett stall för trötta hästar.

Hästskjuts som kommit  tvärs över skogen från Buttle.

Var här en ölkrog för trötta resenärer?

Mitt emot  ligger så Silverstolpes gård.

Den lyser vackert välvårdad bak Ann Charlottes dröm om änget.

Är det kanske ett halvt sekels kärlek som träffar sinnet.

Den gamla  gården låg flera gånger  för fäfot.

Sickan och Alice skäller  i fönstret hos Johan o Vonnas

när vi rullar förbi.

Det är nu den  tredje ägaren

sedan gården brukades av Elsa och Edvin.

Först kom  Mattias Fischer,

kanske Gotlands vackraste keramik

formades  i den ladugården fram tills Mattias död.

Därefter kom Inga Maj och Bosse,

med  romaner, galleri och gamla prylar

Freja, Pontus och Klara har nu växt upp i huset.

och Klaras klara stämma

med egen musik har vunnit Tiljans talanger

de senaste åren.

men inga sånger ljuder, nu sover alla i huset

och Pimpus springer i gruset.

Han tar en sväng in på nästa gård.

hos Gun och Pelle.

Den blå dörren på de vita huset  är sluten

Det är tecknet.

Gun tänker sova, inte simma i denna morgontimma.

Tänk om  tiden en stund vände tillbaka precis  hundra år

och en liten nyfödd  sork ( min  pappa Martin)

hördes  genom den öppna veranda dörren,

när Carolina tog spannet för att gå ut och mjölka.

En gård där min farfar Robert blev

bonde i  tidiga tonåren med hjälp av mor Maria.

Robert var tredje generation Ardin som brukade Bjergesgården.

Nu dignar plommonträden.

Såå mycket plommon de hade.

Så mycket sylt som kokades, för inget fick förfaras

Är kanske  pappa  uppvuxen på sylt?

Så många minnen det måste finnas

bland grenarna på alla dessa gamla träd.

Nu känner jag att jag är ute och cyklar.

Inte  många får heller veta vad som döljer sig bak

de flera meter höga syrenhäckarna vid nästa hus.

Det gamla båtsmanstorpet, men det vet Pimpus och jag f

ör där har Georg Brännland  (en  länsveterinär  emeritus )

trollat fram  den mest fantastiska botaniska trädgård.

Vid Nicklassons grind står Oscar och väntar.

Han viftar på svansen,

Pimpus har en idé att stora svarta hundar BÖR  skällas ut

Inga försök från min sida att ändra på det lyckas.

Så vid vägen ner till kyrkan trampar jag på så gruset ryker

Tyastnaden är bruten, jag önskar att lämna bebyggelsen

och nå skogens tysta famn..

I skogens famn

Klockan är nästan 7.

Pimpus drar i mina byxben och ser uppfordrade på mig.

Jag skvimper ut mitt kaffe på honom, det verkar han mycket nöjd med.

Ja Ja !! Vi ska cykla NU.

Solen har redan värmt upp stenarna  utanför lagårdsgången,

och belyser snett mina kalkstenskulpturer.

Det finns inga skulpturer utan ljus, det kanske inte finns

något annat visuellt heller utan ljus,

det kan jag  inte veta.

Nu börjar ett konststycke, Jag ska cykla över skogen 6 km

och hoppa i träsket.

På cykleln hänger en beige handuk på tork sedan i går morse.

på styret hänger den prickiga  plastvävkassen,

som jag fick av Linda till julklapp.

Hon sa: ” jag har fått den i reklam,

så jag har inte slösat.”

Cykeln har fastnat i hjuet på  Fredriks cykel.

Det ramlar saker åt alla håll.

Ja,Ja!! Vi ska cykla.

Ett första lyckoskall ljuder.

Oj! Nu vaknar hela gården!

Jag tar tag under magen, med en arm, och  lyfter Pimpus .

Jag försöker trycka ner honom i cykelkorgen.

utan att cykeln tippar.

Det gick och nu kan vi åka utan glädjeskall,

i solen ännu en morgon.

Det knastrar under cykeldäcken .

Konstigt att  de flesta vill sova  om morgonen.

Sommaren är så kort.

Ljuset är så vackert över åker och vall.

Magnus får bräker och glor på mig och Pimpus.

Jag undrar vad de tänker.

Räcker det att bara äta och att aldrig

få gå ut i skogen på äventyr?

Vet de att de lever för att ge Magnus lite pengar

och åt andra: fårskinn och får i kål.

De bräker om man pratar med dem,

eller om de hör Magnus bil.

Ibland springer hela hopen åt samma håll.

Jag bromsar  in vid brevlådan.

En grön liten låda.

Den kan vara full av glädje ,

eller full av  sorg.

En grön liten plastburk.

Den kan meddela om  min sinnesstämningen är stelnad och död,

eller om nyfikenheten finns kvar.

Pimpus har dansat i väg och nu rullar cykeln vidare.

Tony i Roma har  lagat min växelkabel

Nu kan jag njuta i upplut .

Bryen glittrar i morgonsolen  på Magnus o ch Tinikes

gamla 1700-tals gård.

Bryen som låg för inte så länge sedan

som en guldpeng i vargavintern.

Den hade fallit från himlen.

Guldpeng i vargavinter

Nostalgia.

Troppo Konfusione

Troppo sole.

Snön  är ännu isande vit.

Trädens grenar gnistrar  i gryningen.

Ja vad gör man.

Färger, odörer, rök och röra,

Canzone Napolitan

i klartext

Jag längtar till Italien

Italiens sköna land,

där små citroner gula

de lysa upp på strand.

??–berlosconi?–??

och ibland undrar man

varför  det inte går att stava

Mardi gras

Denna dag i grönt, i malva , i rosa

Under himlens bleka melankoli

Drar de förbi.

Skaror av pierotter krönta med rosor,

I skymningen drar deras skuggor förbi,

I en natt mer stjärnströdd än andra nätter

Med skyarar av  skimrande bleka paljetter,

( pärlor, opaler,

smaragd och rubin)

Pulchinellorna springer med krökta näsor..

Här sjunger en harlekin,

Musketörer ,markiser och allsköns häxor,

Klang från en mandolin.

Genom regnets glittrande färger hörs fjöjternas toner

När stadens lyktor slår ut.

Långt borta störtas kungen från tronen,

Dårarnas konung, hans regering är slut.

Ack! Karneval, karnevalskungen brinner!

Konungen brinner!

Sånger! Bengaliska eldar flammar!

Champagne! Dityramber!

Karnevalskungen brinner!

och kanonerna skjuter salut.

och månens lampa glänsande matt

Reflekteras av tusentals stjärnor i natt

(Rubiner, smaragd och opal)

Den liknar sagans mystiska lampa

Som någon gigantisk Aladdin gnider

Till dess ljus genom trädgårdens lövverk glider

och i träden tänds diamanter

( Pärlor, rubiner, smaragd och opal).

Larmet dör bort.

Natten dör bort.

Och dagen gryr, en gråblek dag.

Månne

Guillaume Apollinaire

också  han  ibland försvann i La Napolitanitá

-

Visst blir man rädd

när jorden  är arg

och täcker med is -

hela Paris

-

Visst blir man ledsen,

när jorden gråter

som bara fan

och dränker,

hela Packistan

-

Ska de inte sluta vina,

vindarna i snöig sky,

runt hela Österby.

-

Varför brann det i Skara.

och är borta bara

Per Oskarssons  och hans gård?

Gården satte djupa spår

hos Peder -

även hos Per-

när de bodde där.

Nu är båda borta.

-

Vad sa Per Oscarsson i TV:

Jag ät stolt över:

” Kan du vissla Johanna”

och reciterade  sedan  framför en kör.

vilken mästare.

-

I tunga vinterkvällen

dansade energin på nytt.

Jag vill, jag vill

recitera  med hög röst

i vinande vinden,

under  istappehot,

framför elektroniska toner.

jag måste vara här.

I sol

Upp som en sol,

ner som en pannkaka.

Det sa Fröken Kant.

12 år

Bäst i matte.

Kunde sedan inte lägga ihop

2 och 2

så kan det gå.

har ingen lampa kvar,

han trevar under manteln,

där lampan var,

han söker efter ringen,

men ringen finner ingen,

som inga ringar har.

Prins Aladin den Store

har tappat sitt förnuft

och trevar blint i luft.

Ty Lampan,

det är skaparkraft,

som ger till makt envar.

och Ringen  är förtröstan,

och borde vara kvar.

en bit av Gustav Fröding

för 100 år sedan

13 dagar efter jul,

är det inget kul.

Snön viner

över skog och ängar

folk får ligga kvar

i sina sängar.

Nordarböien

och väl är du behövd.

OCK

om  du -min lilla Hund-

är antidepressiv,

så

är du –  min lilla Blogg -

en utmärkt terapeut.

Nu lämnar vi det här året

Nu lämnar vi allt svårt,

och gyllne tider  stundar

bak nästa drivas snö.

När någon lämnar jorden

för en vila -mera skön

så blir  de -som går kvar

förvirrade i kön.

och knuffar hårt varandra

och gnyr över sin plats.

men  det handlar om att vandra

om avspark och ta sats.

Jag ska skriva

och berätta

och bilder ska det växa

i min inre värld.

under natten ska de

blomma

vid min huvudgärd.

När is och snö ger vika

och jorden kommer fram

då sjuder det i saven

och lusten ska berika

och spränga varje damm.

Så klingar det i stenen

när nya träder fram.

Tvåtusenelva

utmanar livet.

welcome.