Klockan är nästan 7.
Pimpus drar i mina byxben och ser uppfordrade på mig.
Jag skvimper ut mitt kaffe på honom, det verkar han mycket nöjd med.
Ja Ja !! Vi ska cykla NU.
Solen har redan värmt upp stenarna utanför lagårdsgången,
och belyser snett mina kalkstenskulpturer.
Det finns inga skulpturer utan ljus, det kanske inte finns
något annat visuellt heller utan ljus,
det kan jag inte veta.
Nu börjar ett konststycke, Jag ska cykla över skogen 6 km
och hoppa i träsket.
På cykleln hänger en beige handuk på tork sedan i går morse.
på styret hänger den prickiga plastvävkassen,
som jag fick av Linda till julklapp.
Hon sa: ” jag har fått den i reklam,
så jag har inte slösat.”
Cykeln har fastnat i hjuet på Fredriks cykel.
Det ramlar saker åt alla håll.
Ja,Ja!! Vi ska cykla.
Ett första lyckoskall ljuder.
Oj! Nu vaknar hela gården!
Jag tar tag under magen, med en arm, och lyfter Pimpus .
Jag försöker trycka ner honom i cykelkorgen.
utan att cykeln tippar.
Det gick och nu kan vi åka utan glädjeskall,
i solen ännu en morgon.
Det knastrar under cykeldäcken .
Konstigt att de flesta vill sova om morgonen.
Sommaren är så kort.
Ljuset är så vackert över åker och vall.
Magnus får bräker och glor på mig och Pimpus.
Jag undrar vad de tänker.
Räcker det att bara äta och att aldrig
få gå ut i skogen på äventyr?
Vet de att de lever för att ge Magnus lite pengar
och åt andra: fårskinn och får i kål.
De bräker om man pratar med dem,
eller om de hör Magnus bil.
Ibland springer hela hopen åt samma håll.
Jag bromsar in vid brevlådan.
En grön liten låda.
Den kan vara full av glädje ,
eller full av sorg.
En grön liten plastburk.
Den kan meddela om min sinnesstämningen är stelnad och död,
eller om nyfikenheten finns kvar.
Pimpus har dansat i väg och nu rullar cykeln vidare.
Tony i Roma har lagat min växelkabel
Nu kan jag njuta i upplut .
Bryen glittrar i morgonsolen på Magnus o ch Tinikes
gamla 1700-tals gård.
Bryen som låg för inte så länge sedan
som en guldpeng i vargavintern.
Den hade fallit från himlen.
Guldpeng i vargavinter
